Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elin på Måseskär
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
”Nå, hvart hade hon tagit vägen, och hvar
är hon nu?” frågade jag efter en stund.
”Jo, först ga’ hon sej te’ frälsningsarmén.
Någon utå dum, som bar mat till henne, hade en
gång lagt ett par nummer utå ”Pietisten å
Stridsropet” bredvid fiskeknippa’. Dä gjorde ho om
ett par gånger, å då har ho väl, öfvergifven som ho
va, tänkt, att ho skulle få tröst ibland dum, å ga’
sej så i väg.”
”Tillhör hon dem fortfarande?” frågade jag,
allt mer intresserad.
”Nej, ho’ va’ mä dem ett halfår, eller hva
dä kunde vara. Ja’ vet inte, om ho ble införd
i ruller’a en gång; tror dä knappt, men ho gick
jemt å hörde på dum... Ja, ho va så pass go’, att
ho till och mä va framme å ”vittna”. Kolje-Petter
hörd’et en gång, då han var inne i Göteborg men
rikti’ soldat ble ho nog inte, fast ho nu får bära
namnet för di kallar henne nu på roli’het
”frälsningssoldaten”. Andra kallar henne för
Predikare-Eli, å dä namnet ä nog rikti’are, för ho går
omkring i stuger’a å läser å predikar för dum: för
de mesta söker ho upp sånn’a, som mist sina män
eller söner som ho. När folk får höra, att ho
ska komma till någet ställe, löper di dit, fast ho
inte tycker så mycke om’et; ho vill helst tala för
nå’ra i sender, men ibland kan dä komma ihop
en femti personer, säjer di.”
”Det skulle vara riktigt roligt att få höra
henne”, sade jag ifrigt.
”Ja, ja’ ser, att herrn tycker dä”, sade gubben
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
