Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
blicket gaf sig luft i ett häftigt: Herre Gu’! Dä va
e’ förskräekli’ olycka! så tog hon dock saken med
skärbons vanliga fatalism: Dä va ”så förelagdt”,
heter det, och man böjer sig tåligt under, hvad
man anser oundvikligt. ”Jönse-Majas” lugn hade
dessutom ett annat skäl, hon hade genom
gossens förmodade död blifvit befriad från ett
öfver-hängande bekymmer.
”E’ förskräekli’ olycka va dä, dä förståss, å
Jöns vrir la hufvet å mej, när han kommer”,
sade hon, ”för han va allti’ så galen i den dumme
pojken — men emellerti’ kom ja’ ifrå’
klä’be-kymra förn. Gu’ vet’ hva ja’ skulle fått på’n!”
och drog härvid en suck af lättnad.
Medan man sålunda i hemmet talade om Pelle
som död, låg denne ihopkrupen under en
press-enning på bergenbriggen. I början skalf han
som ett asplöf af fruktan att bli upptäckt, men
i den mån som jagtifvern aftog, och det blef tyst
omkring honom, lugnade han sig. Det var just
middags-skaffningen, då koljefatet, åtminstone de
flesta dagarne, stod på bordet, och han kände en
svidande hunger, hvilken tilltog i samma mån
som matlukten från skansen trängde till honom.
En annan barnunge skulle stått sig slätt vid detta
prof, men Pelle höll sig dock tappert, ty till
hemsederna i jönsonska familjen hörde bland andra
den, att matordningen var något ojemn: hade
fisket slagit bra ut, så tog man sig ett riktigt
”räfmål”, men hade far hemkommit tomhändt, så
”satt man öfver” en dag, och tyckte äfven det
Skärgårdslif i Vester, 14
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
