Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
år. Platsen liade valts under en hög klippa på
innersidan af ön7 hvarigenom hon var skyddad
för vestanstormen. Kring sjelfva stugan fans ej
en grön ”noppa”, men midt öfver ön gick en
liten dalgång och i denna växte ljung och slånbär
samt äfven något gräs, väl icke för
mennisko-ögon, men ett par magra får lyckades dock att
der och hvar spana upp några strån, med hvilka
de kunde lifnära sig. För öfrigt bestod ön
endast af kala klippor, som utåt voro mycket
lång-sluttande och således beqväma till
landningsplatser för sälarne, af hvilka man ibland kunde räkna
tjoget ligga och gassa sig i solskenet: deraf hade
ön fått sitt namn.
Det var en qvaf sommardag, och solen brände
het bland klipporna. På en utskjutande udde lågo
ett par sälar och vände i solbaddet; för fåren
blef det emellertid väl hett, och de gömde sina
magra kroppar bland slånbä.rsbuskarne, ur hvilka
de smala lialsarne på några ställen uppstucko;
ejdrarne sökte skydd i de skuggigaste bugterna,
och fiskmåsens skri, var hesare än vanligt.
Inne i stugan satt Pelle med sin hustru, ty
stugan var hans. Patron på Tångsäter hade ej
varit billigare mot honom än mot andra, och
han hade måst taga emot jordbiten på de vilkor,
som den erbjöds honom, och året efter det
un-derhandlingarne börjats, stod stugan på sin plats.
Tolf år hade Pelles bott der. De hade ej
färdats varligt med honom, dessa år: skrynkorna i
ansigtet voro djupa och håret starkt gråsprängdt,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
