Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Ja, dä har ja’, men du får bestå båten . . .
Ä du mä om dä?”
Hustrun hade tyst lyssnat till dessa
öfverens-kommelser. Då och då hade hon gjort några
invändningar under förklaring, att de gerna kunde
hålla sej ”hemma på kanterna” istället för att bli
borte en hel vecka, hvilket vore både farligt och
dyrt. Hur ska ja’ kunna ”lägga matsäck” åt dej
för så lång tid?” slutade hon.
”Dä plär du inte göra dej så mycke
bekymmer om annars .. . Brö’ har du på spettet der:
ett par nyper salt har du väl; sugelt, dä består
ja’ mej sjelf. . . Hummer å bergtorsk, dä duger,
eller hva säjer du, Nils? Dörjetyg tar vi mä oss
begrips, mella7 vi vittjar kuper’a.”
”Gu’ låte bara båten bära allt, hva I kommer
å få!” sade hustrun, och drog på munnen.
”Grina å göra spe, dä förståss! .. . Men tänk,
om vi midt för di näsa kommer hem mä ett par
tjog.” o _ _
”Ett par tjog? Ahnej, båten fuller, vet ja’,
liva’ lönar dä sej annars?...”
”Ti’ still mä dej!”
De båda männen lemnade nu stugan ocli
gingo ner till båten för att tillse, att ingenting
fattades i den vanliga utrustningen. Dagen derpå
skulle Nils komma med kuporna*) och agnet,
hvar-efter man frampå förmiddagen skulle ge sej af
*) Mjärdarna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
