Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Hjelp mej, får ja’ känna . . . Al mej, ja5 har n
allt i behåll... Dä va fasli’t, hva dä gör ondt. . .
Se så ja! Tack, nu hjelper ja’ mej sjelf.” I nästa
ögonblick stod Nils på benen.
”GhTskelof för dä’ åtminstone!” sade Pelle
med en viss innerlighet i tonen. ”Men hva ska
dä nu bli?”
”Fråga inte mej utan vår Herre ... A dä så,
att vi o’na *) till å lefva, så komma vi i land,
annars går vi te bö’nn **).”
”Hur ska dä se’n bli mä Lisa å banra?”
o
”A, tröst dej, du!.. . Vår Herre drunknar inte,
fast vi kanske gör’t,” sade Nils allvarsamt.
”Att du kan vara så lugn ä mer än
besyn-nerlft.”
o
”Äh, dä ä inte så besynnerlft, för från dä
ja’ va en näfve hög, hörde ja’ alltb far säja: var
allri’ rädder för sjön, pojke, sa’n, för inna’ di
stunn’ ä kommen, kan du sej la mä £ opp sej 1 i den
värste storm sa’n, men när ho ä kommen, så kan
du drunkna i en fiskesump, å då tjenar dä inte
till å sträfva imot, sa’n.”
Stormen tillväxte emellertid, för hvarje
ögonblick tilltog han i styrka och häftighet. Vågorna
kommo höga som hus; ena ögonblicket red
båten högt på de skummande vågryggarne, i det
nästa kastades han som ett nötskal ned emellan
dera. Ännu sågo de en rand af Sotenäs, men så
blef det allt mörkare och slutligen så svart, att
*) Af ödet förelagda.
**) Till botten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
