Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
■de ej kunde se hvarandra, der de sutto på hvar
sin toft, ihopsjunkna, med armbågarne, hvilande
mot knäna.
”Hur tror du dä blir?” frågade Pelle efter
un stund, ej just för att få någon tröst, men för
att förvissa sig om, att han ej var ensam.
”Jo så, att vi har sett solen glanas *) för
siste gången. Längre än en timme håller båten
sej inte oppe; men än kan vi hoppas, för blir
han bara kastader opp å ner, så har vi
trossänden, som Lisa dragit under båten, å mä den kan
vi nog komma upp på köl’n å hålla oss fast, tills
dä blir dager, då någon kan komma å ta opp
oss. om ...”
7
Han hann ej afsluta meningen, ty nu kom
en våg och gaf båten sådan riktning, att han
fick sjön rakt på sidan; en kort stund stod han
ännu uppe, men så fick han ett häftigt slag i
losidan; det brakade i fogningarne: han höll väl,
men i nästa ögonblick låg han med kölen i vädret.
De båda fiskrarne hade gjort sig beredda på
detta ögonblick och en suttit med trossändan i
handen, men i detsamma båten kastades på sidan,
kände de instinktmessigt, att ögonblicket var
kommet att begagna sig af Lisas
försigtighets-mått: de höggo kraftigt tag i den med begge
händerna och förmådde, då omlivälfningen skedde,
hålla sig fast vid läsidans reling; ett par
sekunder voro de under vattnet, men några minuter
derefter hade de krafiat sig upp på kölen.
#) Gå ner.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
