Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och Nils-Erik. Hon sprang derföre ut till den
vanliga platsen utanför boden för att, som hon
vanligen plägade göra, vinka åt Pelle, då denne
varit ute på någon längre tur. Utkommen, märkte
hon sitt misstag. Hon stod stilla ett ögonblick
och skuggade ögonen med handen för att bättre
kunna se, men tog derefter ett par steg för att
springa ner till bryggan, då i detsamma flickans
skrik inifrån stugan nådde henne, och hon måste
således skyndsamt återvända in. Hon kände, hur
hjertat krympte tillsammans. Att någon olycka
liändt mannen, det var tydligt; stugan låg ej
intill allmänna farleden; ingen långväga boende
landade vid deras brygga, utan att han hade något
särskildt ärende; blott två gånger förut hade det
liändt; begge gångerna hade de besökande
medfört ledsamheter. Hon behöfde dock ej länge
sväfva i ovisshet; tunga steg hördes utanför, och
i nästa ögonblick steg en främmande karl in i
stugan.
”Qvälle härinne!” helsade den inkomne; ”ja’
har kommit hem mä eran kar’, för I ä väl hustru’a
på stället; han ä nere i båten.”
”Jess?, hva säjer I? A han dö’er?”
”Hej, men näst bre’ve’ .. . Han ä så illa tagen,
så Gu’ vet, om han kommer sej. Vi tog opp’en
e’ mil sö’r om Hållö.”
”Kamraten då?”
”lian sto’ inte ut utan gick till botten.”
”Herre min Gu’, liva ska hans fattra mor
säja!... Då ä väl båten mä borte?”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
