Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Eår väl göra dä då; hade tänkt å vänta,
te’ss ja’ fick nå’t ärende åt di kanter’a.”
”Ja, för att du emellerti’ ska gå å äta dej
sjelf, så att du blir sjuker å nerlagder igen.”
”Nå, så ger ja’ mej å i morfin då ... Ja’ ska
bara laga, att ja’ får dä gamla segelt så pass i
orning, att ja’ kan ta dä å inte behöfva slita på
dä 113m.”
Hustrun kastade en hastig blick på mannen,
rodnade ett grand men sade intet utan fortsatte
att mata flickan, som stod framför henne ocli lät
fisksoppan väl smaka sig. Ett par gånger
öppnade hon munnen för att säga något men sväljde
det åter och teg. Mannen gjorde några slag
kring stugan men lemnade derefter Lisa ensam
med sina tankar.
Det var morgonen derpå. Lutad öfver den
stora hufvudboken, satt patron Månsson vid sin
pulpet, sysselsatt med anteckningar. Då och då
frammumlade han en ed eller en sammansättning,
i hvilken ”fä” eller ”svin” utgjorde det ständigt
återkommande prefixet, men fortsatte oafbrutet
sitt arbete. Han hade utsigt icke blott öfver
fjorden, intill hvilken Tångsäter låg, utan äfven
öfver en flik af hafvet, hvilket låg som en blå
strimma vid horizonten. Under det han så satt,
kom han en gång att kasta en blick öfver
glasögonen och fick dervid ögonen på ett grått,
trasigt segel, som höll kurs på gårdsbryggan. ”Hva’
å dä der för en stackare? ... En af mina präktiga
arrendatorer, som kommer att betala arrendet,
SkärgårdsKf i Vester. 17
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
