Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nen ej fått nys om hennes verklige
medbrotts-ling nere i sjöboden, ty då hade han nog slagit
ihjel henne.
Detta var första gången Pelle begagnade sitt
husbondevälde under denna form, men det blef
oj den siste, och ej sällan sågo de förbifarande,
hur Lisa, halfnaken och med utslaget håi*, rusade
ut ur stugan, i hack och häl förföljd af mannen,
som fattade henne i håret och släpade henne
tillbaka. På sådant sätt kom stället snart i
vanrykte och kallades vida omkring ”Stora-Trätta”.
Eolket i trakten undvek skygt stället, och
ohyggliga historier gingo i bygden.
På så sätt gingo några år, men en dag, då
Pelle som vanligt farit in till Uddevalla med sin
fångst för att, som lika vanligt, supa upp
pen-garne vid nötesundskrogen, råkade han på
Koljö-fj orden ut för en regnby, som kastade båten på
sidan; inom några minuter var den fylld med
vatten och sjönk. Pelle gjorde några förtviflade
försök att uppnå stranden, till hvilken han blott
hade några famnar, men krafterna öfvergåfvo
honom, och äfven han drogs ner i djupet. Ett
par bekanta fiskare hade på något afstånd sett
olyckan och satt kurs på olycksstället, men de
kommo för sent och hade endast att till hustrun
hemföra berättelsen om, att Pelle ”ble’et borte”,
och huru det tillgått.
”Herre Gu’, hva säjer I?... Gu’ vare hans
syndi’a själ nådi’! ... Nå, dä knnrie ju aldri’ sluta
på annat sätt... Han så’ j u inte sola en gång
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
