Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Ålijo, dä ä inte svårt å veta51, svarade den
gamle och såg tankfullt bortåt stugan, ”för dä
går ett språk här i skärgår’n, som många tror
på — å en kan väl inte annat, när en ser så’nt
framför sej — å dä ä, att dä allri’ blir någen
trefne i dä lius, som ä uppkommet å vraktimmer.
Far hade vuret mä å satt upp sälö-stuga’. En
del å virket va just så’nt, som Pelle fiskat upp
lite’ här å lite’ där. Far å en gubbe — han hette
ändå Ola å bodde på Sikholmen, I vet väl, hvar
den ä? — varna’ honom för’t å sa’, att de bara
skulle föra olycka å förderf mä sej, men Pelle lydde
inte... å hva ville han göra? Han hade ju
ingen annan utväg, stackare, utan tog virket, som
han samlat ihop i sjön men derför gick dä, som
dä gick.”
”Dä ä väl bäst å akta sej då”, sade
spekulanten.
”Jo, dä ä nog bäst”, menade den gamle.
Här slutade samspråket, och de tre
skärkar-larne sågo med skygga blickar’ bort mot den
öf-vergifna stugan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
