Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vågryggarne. Slutligen börjar tullbåten att ifrigt
signalera åt den flyende att stryka segel och
lägga bi. Intetdera hörsammas, och då synes till
sist en eldstrimma skjuta ut från bogen af
tulljakten — en knall höres, men kulan, som fått
en för låg riktning, begrafver sig snart i en
våg-rygg, sedan det yrande skummet under några
sekunder betecknat dess väg. Detta upprepades
ett par gånger men med samma verkan; troligen
ville man icke syndarens död utan önskade blott
att förmå honom att stryka segel. Emellertid
har den store båten hunnit inom hörhåll.
Tull-besättningen uppmanar den andre ifrigt att ge
sig, men svaret blir i stället en hvinande kula,
nu alldeles ej afskjuten för att skrämma utan för
att, om möjligt, träffa sitt mål. Detta språk har
en kraftigare verkan; tulljakten brassar upp, går
öfver stag och lägger ut åt hafvet, medan
smuglaren får ostörd fortsätta sin väg.
Andra gånger räddade sig en sådan båt
genom att under stickande storm rusa in bland de
skummande bränningarna, som han, mindre
djupgående, kunde lyckas att kryssa sig igenom, men
blancl hvilka tulljakten ovilkorligen skulle funnit
sin graf.
Nattetiden gick det annorlunda till. Då
syntes der och hvar eldar eller brinnande tjärtunnor
bland skären eller på stränderna, under det att
ett bloss lyktgubblikt ibland syntes röra sig fram
och tillbaka. Dessa eldsken utgjorde ett helt
signalsystem, genom hvilket man meddelade sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
