Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lia en vän i viken, ocli så var karlen.ingen
smulgråt, och sådant folk har alltid varit mitt. På
utsatt dag reste jag således in till sta’n och tog
min gamle Nils med. Vi hade tagit våra qvinn-
folkskläder med oss, för jag hade allaredan tänkt
ut, hur det skulle gå till. I porten kom Hyno
— min gamle präktige hund — och viftade med
svansen och ville promt med. Jag hade först
tänkt låta honom bli hemma, men så bad Nils
för honom, och så fick han sitt på, och lycka var
det, ty annars hade det gått i putten. När vi
kommo fram, sade jag värden, hur jag tänkt det:
han skulle skaffa sig två qvinnfolk, de största
han kunde få tag i, ungefär af min och
drängens längd; detta gjordes, och nu börjades
bär-ningen. De första korgarne gingo hem tomma:
ett par vaktmästare kom nog och luktade i dem
men fick lång näsa. Sedan detta skett ett par
gånger, börjades det med porslinet; skynket, som
låg öfver matvarorna, när korgen gick ner, var
nu äfven öfverbredt, så skrynkligt och slarfvigt
som möjligt, hvarigenom det såg ut, som om
intet legat under. Hunden gjorde dessutom sitt
till för att afleda uppmärksamheten, ty han sprang
jemt med och hade sina konster för sig: när hans
sällskap sade till honom: ”ge den herrn vackra
hand”; så satte han sig på bakändan och räckte
fram högra tassen, under det han nickade med
hufvudet; sade man:- ”Hyno, hur gör husbomr.
när han är ledsen”, så satte han sig på
bakföt-terna och lät kroppen sjunka ihop och begge
Skärgårdslif i Vester. 19
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
