Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
andre, att han var sjuk, men följden blef
emellertid, att han började se allvarsam ut, under det*
att rysningarne kommo tätare. Detta
fortsattes-en stund, hvarunder jag uppmanade honom att
göra sin toddy starkare, men då intet hjelpte,
utan rysningarne tilltogo, sade jag, deltagande:
”detta går aldrig an . . . Mitt råd är, att
kommissarien blir qvar här öfver natten. Han har ju
full feber. . . pulsen slår så fort, att jag inte kan
räkna slagen en gång. Far kommissarien ut i
den här smällkalle vintern, så har han gjort sin
sista resa, sa’ ja’.”
På det viset höllo vi på en timme, och
alltsom det led, började han att, som han sjelf
med-gaf, känna sig mer och mer illamående. Slutligen
bad han att få en säng bäddad, så ville han lägga
sig; kanske kunde det gå öfver, menade han. En
lialftimme senare var han nedbäddad med en
kanna kokhett fläderte framför sig. Jag trugade
i honom kopp på kopp och bredde på honom
allt hvad som fans i huset af täcken och pelsar.
En timme derefter var han i full svettning, och
nu var det jag som pallrade mig af för att styra
med mitt, med hvilket jag hade tur den gången ...
Der ser man livad inbillningen kan uträtta; han
var till att börja med inte mer sjuk än någon
af oss, men han blef verkligen illamående. Det
hade dock ej behöfts mer än ett ord i motsatt
riktning, så hade han varit frisk som ett vinterny
. . . Skål, min bror! Fyll på din toddy ett grand;
han har ju ej den rätte kulören.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
