Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
efter clen minnesbetan . .. men liva skulle lian
också vara klåfingrig före? Hade han låtit bli
min båt, så hade han sluppit. Ja, jag kan gerna
tala om, hur det var, så kan du en annan gång
kasta dem i halsen med hur det gick till. Jo,
det var som så, att jag en gång varit ute till
hafs och lossat en ytterst dyrbar last, som
nödvändigt skulle vara inne i Göteborg på en viss
dag. Jag hade en lång tid haft en ogemen tur
och hade derför blifvit en smula frivågen. Jag
beslöt nämligen midt på ljuse dagen gå in med
den: detta skulle afvända misstankarne, hoppades
jag. En gång förut hade det knepet lyckats mig,
och hvarför skulle det ej gå en gång till?...
Allt gick också till att börja med lyckligt och
väl; ej ett enda segel syntes till, men komna en
sjömil eller så nordvarts om Nidingarne, fingo vi
se en seglare i lovart hålla kurs emot oss.
Skarpare i bogen och med högre resning, vann han
på 111ig, som var djupt lastad, för hvarje
ögonblick, och snart igenkände jag tulljakten både på
riggningen och flaggan, som han förde på
förtoppen. Jag påtog nu min skråpuk *) och
tillsade mina båda karlar att göra detsamma. En
halftimme senare hade han upphunnit oss och
signalerade nu till oss att refva och lägga bi.
Naturligtvis gjorde vi oss dumma och förstodo
ej meningen, utan låtsade som om 5det regnade’
samt länsade undan för alla klutar. Detta hjelpte
*) Masque.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
