Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1871
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
De senare vanligen efter Anna Maria Lenngren eller
Andersen: »Por ti ätterna», »Grevinnans besök», »Per
svinaherde» o. s. v. I den sistnämnda hade kusin Carl och
jag grisarnas roll, med ett mjöltråg som ho.
Julottan var obligatorisk och började tidigt. En av
jungfrurna fick åka ännu tidigare med silverstakarna,
som skulle uppställas framför bänken på vänstra
läktaren, som var Sjöholms; den högra var Claestorps. Till
dessa bestod socknen ej lyse. Det som var kvar av
ljusen skulle klockaren ha. Så hade det alltid varit
och förblev tills en reparation gjort räcket, som förut
varit platt, i vinkel och lyset fick apteras därefter.
Ibland kunde det vara gement kallt. Kyrkan var oeldad.
Fötterna klarade man tack vare halmskorna, flätade i
Claestorps slöjdskola, som år från år stodo kvar i
bänken, och kroppen någotsånär, fast vi ungdomar ej hade
päls. Värst var det med huvudet, som naturligtvis
måste vara obetäckt. Pappa lade sig sent omsider till med
en speciell kyrkkalott, som en av systrarna prydde med
en liten förgätmigej, så den ej skulle glömmas.
Kyrkan var alltid fullsatt vid julottan och vanligen voro
även gångarna packade av stående. Som alla dessa icke
hade halmskor, var det ofta ett stampande i golvet, så
man knappt kunde höra den gode Christiansson, huru
han än dundrade i predikstolen. De äldre sutto i regel
trofast kvar över högmässan, men vi ungdomar smeto
vanligen efter ottesången ned till Claestorp, dit de andra
sedan kommo efter till en grundlig och välkommen
frukost.
Ibland åkte vi till julottan med facklor, vilket en gång
höll på att föranleda mässfall. Prostens hästar föllo i
sken för de flammande blossen, men hejdades i tid.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
