- Project Runeberg -  Svenskt sjuttiotal : hågkomster från ungdomen (1871-1881) /
41

(1937) [MARC] [MARC] Author: Adam Lewenhaupt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1872

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

41

t. ex.: Vid kröningen i Stockholm yrkade norske
statsministern att i processionen få gå till höger om den
svenske på grund av äldre excellensvärdighet: »Nej, det kan
jag inte låta dig få göra, men vill du tura om med mej
en stund under tronhimmeln, så ska du få det.»

Excellensen Manderström hade en son, som sedermera
visade sig mindre lyckad. En dag stegade pojken upp
till kungen och bad om hans porträtt. »Det skall du
gärna få, min gosse», svarade Hans Majestät och — gav
honom en 5-öring.

Louis De Geer förklarar i sina Minnen kung Carls
obestridliga popularitet, icke minst i de breda lagren, med
orden: »Den stora allmänheten tycker inte om några
helgon.» Daniel Fallström träffar pricken, när han säger
om kungen, att han var en man, »som hårt fick sona att
för mycket människa han var».

Det är att märka att de verkligt populära konungar
Sverige haft, ha varit Fredrik I och Carl XV. Kanske på
precis samma grunder. Ingendera var något helgon.
Det kan man lugnt säga. Och så sade Carl XV ärligt
ifrån, »att han gjorde en konst i allmänna opinionen»,
och det hade allmänna opinionen den tiden tillräckligt
mycken självkritik för att uppskatta.

När efter konungens död hans glada hov upplöstes,
tillkännagav Fritz von Dardel: »Nu är den Lewenhauptska
tiden slut, nu börjar den Rosenska.» I såväl konungens
som drottningens omgivning hade verkligen de flesta
varit mer eller mindre släkt med varandra. Därifrån gjorde
dock de sista årens gunstlingar, d’Otrante, Gyllenram och
konungens onda ande, Demirgian, undantag. En
tillfällighetsskald kvad också:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:54:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sjuttiotal/0055.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free