Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1872
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
42
»Hösten kulen är här och kung Carl ligger i mullen,
rosornas tid är förbi, Rosarnas är det som gryr.»
Den tiden hade varit tacksam för och haft glädje av
det sköna i färg, i konst, i dikt. Och först och främst
hade den varit ärlig.
Var pappa i Stockholm Carldagen den 28 januari de
följande åren, försummade han ej att avlägga besök i
Riddarholmskyrkan och den 3 maj, konungens
födelsedag, blev en stående minneshögtid, då herrarna av hans
hov och stab samlades till middag på Hasselbacken. Den
främste närvarande höll minnestalet, telegram avsändes
till kronprinsessan av Danmark och de forna kamraterna
levde några angenäma timmar i minnet av en svunnen
tid, som för dem fått en vacker, skimrande patina. Med
åren blevo de allt färre. Sista gången min far deltog
var den sista 3 maj han själv upplevde.
På den bekanta sepiateckningen av Dardel över
konungens sista stunder synes bland andra Louis Wrede.
Någon anmärkte att han ej var närvarande. »Jag vet det,
men han borde hava varit det och ej gått ut och
promenerat i staden. Han hade aldrig förlåtit mig, om jag ej
placerat honom där.»
Det är anmärkningsvärt, att ingen av dem som
tillhörde konungens intimare vänkrets och stodo honom
perso-ligen nära sökte begagna detta till sin egen fördel. Och
ändå hade de flesta av dem intill
representationsförändringen blott genom att låta sig födas fått rätt att inverka
på riksdagsbesluten. Någon s. k. hovkamarilla fanns ej.
De voro inte så funtade.
Konungen skilde länge själv med säkert öga den vän-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
