- Project Runeberg -  Svenskt sjuttiotal : hågkomster från ungdomen (1871-1881) /
50

(1937) [MARC] [MARC] Author: Adam Lewenhaupt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1872

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

50

det senare då hur mycket som helst, vilket förskaffade
särskilt mig många angenäma stunder. Natthärbärgena
voro, på ytterst få undantag, sådana att en nutidsresande
skulle reagera. På Nystunen var det så illa ställt, att
när pappa fått sina flickor i säng och sina båda
pojkar i den andra, återstod det för honom själv blott två
sammanställda gungbräden, där han tillbragte natten
med vårt matsäcksskrin under huvudet och sin
ytterrock som täcke. På morgonen väcktes systrarna av att
gårdens drängar kommo ned i rummet från en lucka i
taket. De hade sin sovplats i halm på vinden. Rena
lakan var det inte värt att ha pretention på, och de som
funnos brukade ej räcka ned till fotändan. Det
föreföll ibland som om föregående gäst legat med stövlarna
på.

Voro gästgivaregårdarna tarvliga, så var naturen så
mycket mera storartad. De förra togos humoristiskt och
den senare på allvar. Vi brukade räkna vattenfallen på
båda sidorna om vägen och den, som hade de flesta på
sin, var stolt. Intrycken hava under årens lopp
sammanblandats och fördunklats, men tydlig och klar står
ännu färden i snön på File fjäll. Det fanns något sorts
överdrag, så kaleschen kunde bli »dekked», men då såg
man ingenting. Bättre då att bli våt eller söka klämma
ihop sig under det stora gemensamma
bomullsparaplyet. Det kan regna i högfjällen. I Lerdalsören togo vi
ångbåten till Bergen — den hette Framnäs —, och färden
gick mellan Sognefjordens lodräta klippväggar med
hundratals skummande forsar och på dess klargröna
vatten. För en pojke, van vid ett småbackigt
Sörmland och som kallade ett klippblock hemma i par-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:54:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sjuttiotal/0064.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free