Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1873
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
73
hade ett par dussin stenyxor. En annan dag blev det
ända till Tisenhult på Östgötasidan av Tisnaren för att
inspektera några fornlämningar och så naturligtvis till
Claestorp och Beckershof i rent ovetenskapligt syfte.
På senare stället lånade han sig välvilligt att på den
lilla teatern spela med i våra charader på kvällen. I
»en lång dras-ut» hade han med sin resliga gestalt ett
glansnummer.
På farbror Claes’ initiativ kom den tyskfödde
ornamentsbildhuggaren Carl Ahlborn, make till kungl,
myntverkets skickliga medaljsnidarinna, och höll några
föredrag i husslöjd på herrgårdarna och i socknens storskola.
Han omfattade sitt ämne med lidelsefull kärlek och
auditoriet lyssnade med intresse. Men sedan blev det just inte
mycket mer. Det är ej lätt att sätta fart på
sörmlänningar.
Den norske historikern Yngvar Nielsen kom och
stannade några dagar för arkivstudier. Han var en hurtig
och käck man i sina bästa år. Var då specialist på
riks-ståthållarna Essen, Sandels och Platen. Blev sedan en
av norska högerns mest använda folktalare och flitigt
verksam i dagspressen. Han var då också varm
unionsvän, och min far och han voro snart inne på den
frågan. Jag lyssnade till samtalen. Under det min far
ansåg gemensam utrikespolitik och gemensamt försvar
vara till fyllest, ansåg han en närmare sammanslutning,
även ekonomiskt, vara önskvärd och berömde
entusiastiskt det gemensamma konungahusets förtjänster. Vid
krisen 1905 axlade han en annan kappa. På tal om
umgängeslivet i Kristiania frågade mamma, om det inte
fanns gott om vackra unga damer där. Han gav snabbt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
