Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1876
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
116
vänskap för mina föräldrar sträckte sig också till min
ringhet. Många roliga stunder hade jag i hennes
sällskap, i synnerhet då jag vågade mig på att söka upp
henne hemma hos sig. Vi talade då alltid franska och
jag brukade säga att jag kom för att få gratislektioner.
I sina omdömen var hon icke alltid den personifierade
mildheten.
Yngsta dottern på Eriksberg, Ebba Bonde, var bland
de mest sympatiska människor man kunde träffa.
Livlig, glad, lustig och hjärtans snäll, men det var nog
en och annan, som tog anstöt av hennes frispråkighet.
Mig omfattade hon alltid och så länge jag kan minnas
tillbaka med en speciell vänlighet. Under en
badvistelse i Marstrand blev hon kär i den ståtlige Herman
Fleming. Han var visserligen bara stationsinspektor,
dock vid Stockholms central, och skäligen illitterat,
men det gamla vackra namnet tyngde vågskålen en
hel del i hennes föräldrars ögon. Och när det nu var
allvar kunde han befordras till godsägare. Det var
ingen konst för den blivande svärfadern att köpa en
egendom. Valet föll på Hofsta, grannskap till
Eriks-berg. I augusti stod bröllopet med tillbörlig ståt och
vigsel i det vackra slottskapellet.
Herman satte sig snart in i sin nya ställning och var
vänlig nog att söka lära traktens äldre godsägare och
erfarna lantbrukare hur de skulle sköta sina gårdar.
Även i främmande språk ville han gärna visa sig på
styva linan, men gjorde sina små misstag i denna för
honom föga kända terräng. Vilket gav upphovet till
roliga anekdoter, lämpligen förbättrade av svågern Carl
Carlson och kusinen Sten-Claes.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>