Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1876
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
118
tat i en munkcell. Ett är emellertid säkert. Grunden
till den allmänbildning, jag törhända besitter, härrör
från Sjöholms bibliotek och lyssnandet till de äldres
konversation under åren före inträde i skola eller
universitet. Men min blyghet har jag aldrig fullt lyckats
övervinna den dag som är. I yngre år hände det
understundom att mina krampaktiga försök att dölja den
utlöstes i skäligen olämplig och fullkomligt omotiverad
fräckhet. Men detta har jag ej varit ensam om. Den
paradoxen är tvärtom ganska vanlig, men
missuppfattas i regel av utomstående.
Det var en i många avseenden ovanligt »grön»
yngling, som tog plats på skolbänken.
Under hela min skoltid var jag inackorderad hos
doktor Gustaf Tiselius och hans maka, född Britelli. Han
hade på sin tid varit informator för August
Gyldenstol-pes söner och varit med då familjen reste Europa runt
efter eget fyrspann och strödde guld omkring sig. »Tisse»
var en ovanligt hygglig man, och jag har både från
honom och henne blott goda minnen. Kosthållet var
enkelt, men rikligt och gott. Det som bäst passade för en
i hemmet ej så litet bortskämd pojke med god aptit.
Carolina, som var kokerska hela tiden jag var kvar,
kunde sin konst och jag lärde mig snart att man kunde
bli mätt även om middagsmålet undantagsvis bestod av
sillbullar samt lingon och mjölk.
De övriga inackorderingarna voro under första året
min äldre bror Claes och Herman Wrangel. Samtidigt
med mig ditkommo de båda Beckershofskusinerna
Murre och Calle, som flyttade från Uppsala
katedralskola till Ateneum. Pretentionerna på utrymme voro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>