- Project Runeberg -  Svenskt sjuttiotal : hågkomster från ungdomen (1871-1881) /
119

(1937) [MARC] [MARC] Author: Adam Lewenhaupt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1876

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

119

mindre då än nu. Herman och Claes bodde i ett trångt
rum mot gården och vi tre i ett större mot gatan. Jag
hade en liggsoffa till min disposition. Avträdet var nere
på gården.

Vi bodde tre trappor upp Ålandsgatan nr 3. Huset
ägdes av »Tisses» svärmoder, fru Britelli, född Raab.
Skolan låg längre upp vid samma gata, som var belagd
med kullersten. Trottoarer funnos ej och rännstenen
löpte tätt intill husraden. På vintermorgnarna var
gatan kolmörk. Stockholm hade ej utvecklat sig så
mycket från 1864 till 1876, men hur olika var den ej 1887,
då jag återkom, och sedan har den gått fram med så
stora steg att barndoms- och ungdomsminnenas småstad
ej mer finnes. Ofta gjorde jag under skolåren
upptäcktsfärder i gamla staden mellan broarna. Tack vare Elers,
Ferlin och Lüdeke, som funnos hemma i biblioteket,
visste jag en hel del förut, som det nu roade mig se i
verkligheten, och de vapenprydda portalerna kunde ej
för mig bibehålla det inkognito, de annars i allmänhet
strängt iakttogo. Favoriterna, till vilka jag ofta
återkom, voro Tyska kyrkan, Lewenhaupt-Kruseska,
Keith-Gripska, v. d. Lindeska och Gyllenhielmska husen. Det
ansågs riskabelt för en snyggt klädd pojke att ensam
ströva omkring i gränderna, av vilka somliga voro illa
kända och tillhåll för tvivelaktiga individer av båda
könen, men det hände mig intet annat än att jag en gång
fick mitt »stopis pucklat» för att använda hamnbusens
eget uttryck.

Kungl, biblioteket besökte jag så ofta tillfälle gavs,
och det dröjde inte länge förrän Eichhorn, som plägade
sköta expeditionen, fann det bekvämare att giva mig fri

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:54:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sjuttiotal/0149.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free