- Project Runeberg -  Svenskt sjuttiotal : hågkomster från ungdomen (1871-1881) /
121

(1937) [MARC] [MARC] Author: Adam Lewenhaupt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1876

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

121

ända med förskräckelse. »Sjung A.» Jag gjorde mitt
bästa. »Vad är det där för dumheter, förbannade
pojklymmel.» Jag erkände ärligt och sanningsenligt, att jag
ej kunde bättre. »Det är inte möjligt, en gång till.»
Samma resultat. »Dra åt helvete!» Och så var den
saken över. Hur kan det komma sig att jag såväl i
Uppsala som senare funnit så många av mina bästa vänner
just bland sångare, siare och skalder — kan man höra
med hjärtat?

Stockholms Lyceum hade några år förut uppgått i
Stockholms Ateneum och det blev icke till fördel för det
senare läroverket, som ej blott fick övertaga en del
överåriga lärare utan även åtskilliga unga rötägg.

Lokalen var som sagt vid Ålandsgatan, som sedermera
uppslukats av Mästersamuelsgatan, i samma
huskomplex som Bonniers tryckeri. En nutida folkskolepojke
skulle funnit den djupt under sin värdighet.

Skolans rektor var doktor Carl Medén, som
undervisade i teologi och kyrkohistoria samt historia och
geografi. Han var en ganska framstående pedagog, men
nästan blind, vilket man naturligtvis utnyttjade i största
möjliga utsträckning. Rektorsgöromål gjorde att han
ofta försvann på en stund mitt under lektionstimmen,
lämnande klassen åt sig själv för att slutligen slå sig
ned i katedern med ett »nu ska vi till», men så ringde
klockan och timmen var slut. Egentligen var han ett
stort original, häftig och uppbrusande. Vid sådana
tillfällen riktade han vårt modersmål med drastiska uttryck
och ovanliga ordvändningar under det han gick fram
och tillbaka på golvet, slängde med armarna och
knäppte med händerna, då och då stannande borrade han in

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:54:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sjuttiotal/0155.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free