- Project Runeberg -  Svenskt sjuttiotal : hågkomster från ungdomen (1871-1881) /
129

(1937) [MARC] [MARC] Author: Adam Lewenhaupt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1876

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

129

kände välljud, föreslog en gång dåvarande
överståthållaren: »Kan inte herrarna byta namn?».

På samma gång som Claes och Herman erövrade
Ernst Philipson den vita mössan. Han tillhörde min
brors närmaste vänner och följde ofta under loven med
till Sjöholm. Han var länge svensk-norsk
generalkonsul i Amsterdam. Posten var den tiden, då vi saknade
fast diplomatisk representation i Haag, ansvarsfullare,
viktigare och självständigare än senare. En gång
häftigt och orättvist anfallen från norskt håll, tog han,
ekonomiskt oberoende som han var, avsked och slog sig ner
som godsägare på en vacker herrgård i Sörmland.

Någon klass över mig voro Fredrik Rosin, Christoffer
Westin och Herman Zethelius. Den förstnämnde fick
en skiftande bana och sysslade med mångt och mycket,
varav en del kanske inte var så alldeles nödvändigt. Han
ansågs kvick och rolig och var skicklig i vad man kallar
slänga käft, ehuru just denna kroppsdel till det yttre ej
höll skönhetsmåttet. De båda andra skulle jag återfinna
i Uppsala, där jag hamnade i samma kotteri och
matlag som den sistnämnde, sedermera generalkonsul i
Genua.

Två av kusinerna Eckermann gingo även i Ateneum,
Wulff i samma klass som jag, fast han senare sackade
något efter. Med dem var jag mycket tillsammans,
i synnerhet som jag under nästan hela min skoltid
regelbundet åt söndagsmiddagen hos min allra käraste faster.

Fredrik von Ehrenheim, yngste sonen från Grönsö,
hade varit en vacker, lockig och rikt begåvad gosse.
För att stävja hans läslust och för att han skulle mogna
till fick han trots fulla betyg bli kvarsittare en gång.

9—377087. Lewenhaupt, Hågkomster 1871—81.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:54:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sjuttiotal/0163.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free