- Project Runeberg -  Svenskt sjuttiotal : hågkomster från ungdomen (1871-1881) /
139

(1937) [MARC] [MARC] Author: Adam Lewenhaupt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1877

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

139

kel var far till vår granne på Skenäs och till två ogifta
döttrar, Selma och Asta, vilka voro mammas
barndomsvänner och varje sommar tillbragte någon tid på
Sjöholm. Den förstnämnda var trevlig, rakt på sak och
mycket intelligent, med en ledig penna — även i bunden
form. Den yngre saknade allt detta, men hade i stället
ett gudomligt roligt yttre. Man skulle kunnat tro henne
vara från Nippons land.

En annan av mammas barndomsvänner, årsbarn med
henne, och som för ombytes skull ej var släkt, var
fröken Lotten Mörner. Hon hörde också till våra årliga
sommarrekvisita. Det mest utmärkande hos henne var
ett högst egendomligt fel med ena ögat. övre ögonlocket
hade nämligen vuxit ut så det låg som en ridå långt ned
mot kinden. d’Otrante omnämnde henne aldrig annat
än som »fröken med kotletten på ögat». När hon vände
på det synliga ögat, kom kotletten i dallring och hoppade
upp och ned. En nutida kirurg hade antagligen lätt
kunnat klara av den saken. Då kom det ej i fråga. Av
andra kallades hon blott »fröken med koppen» som
ägarinna av en dyrbar sèvrespjäs med Marie Antoinettes
porträtt, som vid hennes död tillföll Nationalmuseum.
Ekonomiskt välsituerad hade hon gärna små soaréer i sin
våning vid Norra Smedjegatan i Stockholm, i närheten
av katolska kyrkan, dit änkedrottningen brukade gå,
och en del småhotell, dit det var andra som gick. Själv
var hon gärna bortbjuden, men hade hon t. ex. en liten
finne eller dylikt kunde det ej komma i fråga att visa
sig. Sitt öga räknade hon ej med. Hon var den mest
obeslutsamma människa man kan tänka sig. En gång vid
avresans ögonblick från Sjöholm tillfrågades hon på

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:54:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sjuttiotal/0177.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free