- Project Runeberg -  Svenskt sjuttiotal : hågkomster från ungdomen (1871-1881) /
142

(1937) [MARC] [MARC] Author: Adam Lewenhaupt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1877

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

142

James A. Lee. Svårigheterna voro stora och någon vinst
blev det inte, trots att priset var cirka 600 kr. per ton och
massaveden erhölls för ett mycket billigt pris, ofta
gra-tisleveranser från intressenternas egna skogar. All
transport skedde med hästar, huvudsakligen vintertiden, då
ett rörligt liv rådde vid fabriken. Den utvecklades och
moderniserades senare. En av Sveriges första
elektriska belysningsanordningar installerades där. ASEA:s
första elektriska lok beställdes för den lilla järnväg som
förbinder Wermbohl med Stettins hållplats vid
stambanan. Men bröderna Lewenhaupt voro den gången ute
för tidigt. Det visade sig för lätt och »reste sig på
bakbenen». Det finnes nu på ASEA:s museum i Västerås.

När det var kvällsplenum och läxorna tilläto, satt jag
ofta på riksdagsläktaren. Någon biljett behövdes ej.
Där var alltid gott om plats, ehuru läktarna, på
kortsidan i plenisalarnas nedre ända, voro obetydliga. Men
den stora allmänhetens politiska intresse var,
åtminstone när det gällde besök i riksdagen, ännu obetydligare.
Och ändå fick man på den tiden tillfälle att där se och
höra märkligare personer än på senare tid.

Första kammaren var ett verkligt överhus och
huvudsakligen befolkat av medlemmar ur de forna
riksstånden, med ridderskapet och adeln i övervägande
majoritet. Allmänna åsikten var att de rent personligen sutto
där med den lagligen upphävda självskrivenhetens rätt.
Att talmansstolen fick ärva den siste lantmarskalken var
helt självfallet.

Anförandena stodo i regel på en såväl språkligt som
sakligt hög nivå. Det var ingen som begärde ordet blott
för glädjen höra sin egen röst.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:54:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sjuttiotal/0180.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free