- Project Runeberg -  Svenskt sjuttiotal : hågkomster från ungdomen (1871-1881) /
145

(1937) [MARC] [MARC] Author: Adam Lewenhaupt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1877

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

145

att han fanns där. Han var personlig vän till mina
föräldrar och blev året därpå min konfirmationslärare.

Robert von Kræmer på Stenhammar rörde sig påtagligt
stelbent mellan bänkraderna, beroende på att han efter
en resa i Orienten fått en beståndande känsla av
skillnaden mellan klimatet där och i vår höga nord. Bortlade
bruket av kalsonger och lät fodra sina byxben med ulligt
fårskinn. Jag mötte honom en gång på Skeppsholmsbron
i vinande blåsväder. Alla andra pantalonger fladdrade
ledigt för vinden. Hans hängde oberörda. Hans
versfötter voro ej heller bland de rörligaste, trots hans
specialitet på »enstaviga ords rytmiska värde» och en
göteborgare fastslog, att hans »Sydfrukter» passade till
krämer, men annars voro föga njutbara. I
»Stenham-marsboken» skildrar han på några få sidor det gamla
herresätets historia före hans tid, under det avdelningen
»Mitt dagsverke» tar 118. Han går däri också in i många
detaljer, omsättningen av kakelugnar, omklädning av
soffa i betjäntrummet o. s. v. Kræmer var ende son
till landshövdingen i Uppsala län, som på milstolparna
lät inhugga sina initialer R. v. K. Under en resa ville
denne försäkra sig om att befolkningen förstod deras
betydelse och ställde en fråga till sin körsven. »Ja, de
vet la vareviga skjutskarl, va de ska vara.» »Rätt så,
låt höra.» »Jo, res vackert, kanalje.»

När Klinckowström började från papperet läsa upp
alla sina siffror och, även från papperet, draga sina
oändliga konsekvenser och göra sina slutledningar, som
det aldrig blev något slut på, fann jag tiden mogen för
andra kammaren.

Det var egentligen roligare, ty där brötos meningarna

10—377057. Lewenhaupt, Hågkomster 1871—81.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:54:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sjuttiotal/0183.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free