- Project Runeberg -  Svenskt sjuttiotal : hågkomster från ungdomen (1871-1881) /
147

(1937) [MARC] [MARC] Author: Adam Lewenhaupt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1877

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

147

sitta och dinera ensam vid ett av borden vid
långväggen i entente cordiale med ett finare chateaumärke.
Han satte synbarligen värde på läckerheterna, med
vilka han gav sig god tid. Även när han i lugn njöt av
livets goda, låg något av rovfågel i blicken. Höken
anfaller icke blott för att stilla sin hunger utan även för
njutningen att sarga. Det är hans natur. Han var alltid
synnerligen omsorgsfullt — i mitt enkla tycke litet
snobbigt — klädd, med en bredändad silkeshalsduk knuten
med den mest noggranna vårdslöshet. Hans mera
bondska kammarkamrater, på vilka han från sin
intelligenspiedestal såg ned med retsam försmädlighet, skämtade
understundum med radikalen i sammetsjacka. För
ynglingen på läktaren var Adolf Hedin emellertid ett
uppfriskande peppar, och han är ej den ende som grundlagt
sin storhet huvudsakligen i negationens tecken. Topelius
säger om Voltaire, att »hans nej var rikt, hans ja var
armt».

Erik Josias Sparre var också rolig att höra, van
debattör sedan ungdomen, slagfärdig och överraskande,
men ej allt för pålitlig i anförande av fakta.

Erik Gustaf Boström hade jag några år förut träffat
hemma hos sig på östanå. Han tillhörde än så länge de
stilla i landena och bidde sin tid.

Av lantmannarepresentanterna var det egentligen blott
ölänningen A. P. Danielsson, med genealogiskt påbrå
från Carl X Gustafs glada Borgholmstid, skåningen Ivar
Månsson och hallänningen Carl Ifvarsson, utom vår egen
Vingåkare, den obetydlige och tystlåtne Lars Ersson i
Vik, som jag uppmärksammade och kände igen.

De andra voro för mig skäligen intresselösa och likgil-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:54:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sjuttiotal/0185.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free