- Project Runeberg -  Svenskt sjuttiotal : hågkomster från ungdomen (1871-1881) /
159

(1937) [MARC] [MARC] Author: Adam Lewenhaupt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1878

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

159

värd som alltid: »Min kära Adam, du får allt vad du
vill», vilket emellertid icke hindrade honom att glömma
giva order härom. Som min far var känd blev det
emellertid inga hinder att vid det kritiska tillfället få den
upplåst. Detta förargade en äldre dam, som satt litet
trångt på en hård bänk utanför: »Hur kan personer, som
kanske har sin plats därborta», hon pekade ner åt
kyrk-dörren, »komma in i den bänken?» Som saken var
henne ovidkommande blev frågan endast besvarad med en
nick och ett förbindligt småleende.

Den 1 maj voro Gustaf Leijonhufvud och jag bjudna
till middag hos De Geers. Han var då fungerande
statsminister. Varken han eller hans hustru voro vidare
tillgängliga och ej mer roade än vi av samvaron, så de hade
ingenting emot att vi snart avlägsnade oss för att se på
Djurgårdens folkliv. Det traditionella förstamajfirandet
därstädes var då ännu en verklig folkfest för både hög
och låg.

Edvard De Geer, excellensens yngste son, hade av sin
berömde faders begåvning endast ärvt lakunerna. Ty
sådana funnos trots allt även hos honom. En äldre man
sade mig en gång att De Geers statsmannabegåvning
hette Lagerstråhle, men det var förstås en oförsonlig
motståndare till representationsförändringen. Edvard
var förresten en snäll och oförarglig man. Med läxorna
gick det trögt och någon studentexamen blev det ej, men
han hade en stor talang att i både röst och gester härma
de av våra lärare, som voro därtill lämpade. Och vilken
skollärare är — eller åtminstone var — ej det, i
respektlösa pojkars ögon.

Nils Posse hade gott huvud, ansågs i skolan som en

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:54:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sjuttiotal/0201.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free