- Project Runeberg -  Svenskt sjuttiotal : hågkomster från ungdomen (1871-1881) /
170

(1937) [MARC] [MARC] Author: Adam Lewenhaupt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1878

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

170

hämtades med vagn. Margretelund hade en lummig
park, tjocka klippta häckar, lindalléer och annat som
hörde till en herrgård med självaktning. För en
sjö-holmare låg det litet långt från vattnet, men utsikten från
fönstren över fjärden ända bort mot Fredriksborg var
vacker, och om man gjorde promenaden ned till havet
blev belöningen ett härligt bad.

När stormen låg på, satt man gärna på yttersta
klippan i parken. Följde ångares och roslagsskutors färd
och såg på vågornas lek. Var tredje slog ofelbart högst
upp. Morbror var god talare och tyckte om att höra sin
egen stämma. En solklar majsöndag kom ett bud upp
och frågade om herr baron tillät att en skola på utfärd
fick slå sig ned i parken. Mycket gärna. Efter lagom
förfluten tid stegar han ned till ungdomsskaran, lägrad i
gröngräset, och börjar harangera. Läraren stiger fram
som ville han säga något, men avvinkas vänligen och
morbror fortsätter vackert och rörande om arbetets ära,
Gud i naturen, Sverige vänaste land uppå jorden och
annat grant. Tystnar och väntar. Läraren får nu
ohindrad öppna munnen, tackar för de vackra och rörande
orden och beklagar av hela sitt hjärta att hans lärjungar
ej kunde njuta därav — de äro dövstumma. Morbror
såg ej fullt belåten ut, när han åter kom upp i salongen.

Han var i besittning av en icke oäven, varmblodig
Pegasus, tjudrad av självkritik: »Utom det otillräckliga i
mina krafter eller anlag eller vad f-n man vill kalla det
och som håller mig tillbaka ifrån ett större försök i
högre genre, kommer också härtill vår tids totala brist på
verklig poetisk känsla. Det är inte emellan järnvägens
och ångbåtens visselpipa att lyran kan ljuda annat än

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:54:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sjuttiotal/0216.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free