Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1879
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
178
rika växtligheten i sjön, som annars ej kunde smickra
sig med någon särdeles popularitet. Det var många
skilda arter Potamogeton och annan ankmat, jag hjälpte
honom hala upp och pressa.
Vår kyrkoherde, J. A. Ghristiansson, var en kraftkarl
och en glad sällskapsmänniska med ett typiskt
prelatansikte. Han kände sin socken och var inom den
mycket omtyckt, även sedan hans förstånd slutligen blivit
något omtöcknat. Också dessförinnan kunde han
understundom uppträda obehärskat när lynnet rann på.
En gång fick han besök av en arbetare i något ärende.
»Vad är du för en?» »Känner herr hovpredikanten inte
igen mej, de va dotera mi som körkoherden slog ut en
tand på när ho gick å läste häromåret.» »Gjorde jag?
Det har jag glömt för länge se’n. Jag är inte långsint,
jag.»
En annan gång föll det honom in vid ett besök i
Stockholm att gå och höra på gudsförnekaren
Lenn-strand. Det började snart koka i Christiansson och
han måste giva sig luft för att inte explodera. Mitt i
föredraget reser han sig upp, slår kraftigt näven i bordet
och utbrister på sin breda sörmländska: »D’ä lögn!!!»
Blev naturligtvis omedelbart utkörd av
hädarynglingar-na samt berättade sedermera själv road och nöjd
episoden.
I jullekar och danstillställningar deltog han med liv
och lust och ställde även gärna till därmed i
prostgården. Jag kan ännu, när jag vill, se och höra honom i
ringlek sjunga: »Jänka bäst du jänka vill, mej skall du
ha», därvid slutande någon av ungdomarna eller, i brist
på det, någon äldre i kraftig famn. Han ansåg sin soc-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>