Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1879
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
182
Eva, född Löwen, ägde och bebodde gården. Sent en
kväll hade unge greven kommit hem. Satt uppe hela
natten. Det lyste i salongen och man kunde genom
fönstren se att det flammade i spisen. Den var vid
städningen dagen därpå full av aska efter bränt papper.
Tidigt på morgonen försvann han igen och sedan såg
man honom aldrig mer. Det dröjde ej många dagar
förrän ryktet kom om den förskräckliga händelsen på
operamaskeraden i Stockholm. Det bads i kyrkan för
kungens liv, men det hjälpte inte. Grevinnan gick
svartklädd, stum som en vålnad. Ingen vågade ställa
en fråga. Det var nog inte bara salig kungen hon
sörjde. Hon trivdes inte längre i det gamla hemmet.
Väggarna blevo för tysta, minnena för tunga. Året därpå
sålde hon gården till sin granne, Gyllenborg på Skenäs.
En del av biblioteket, med pärmstämpeln F. R. (Fredrik
Ribbing) på skinnbanden, köptes av grannen på
Claes-torp, där det står kvar.
Från arkivalisk synpunkt var det en oersättlig
skada att unge Ribbing tillbragte den natten på Sjöholm.
Vi ha förgäves sökt övertala honom att bli
herrgårdsspöke. En kungamördare, det hade varit något
att komma med! Men han är begravd i fjärran land och
har synbarligen ej hittat hem. Att dörrarna i »gamla
huset» ibland gå upp av sig själv, av draget, när man
öppnar en föregående, är intet övernaturligt. Det räcker
tyvärr ej att göra något av.
Det var redan i min barndom ont om sägner,
lokaliserade till trakten. Den är för leende och för tätt
bebyggd. Har ingen sjumilaskog med hemska klyftor
och mörka skuggor, som kunna ge kalla kårar utefter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
