- Project Runeberg -  Svenskt sjuttiotal : hågkomster från ungdomen (1871-1881) /
185

(1937) [MARC] [MARC] Author: Adam Lewenhaupt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1879

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

185

på axeln. Jules Schwerin, herre till Marsvinsholm,
myndig, höghröstad och bredaxlad, bröderna Hallenborg
m. fi.

Utanför Du Nord stodo ofta grupper med belåtna
ansikten efter ett sent mellanmål eller tidig middag och
som hade mycket att berätta just när de skulle skiljas
åt. Framför Dramaten dröjde Almlöf, Hedin,
Fredriksson, som vänligt besvarade skolpojkens hälsning. De
kände honom från oxöga och kuliss.

En person, som hela Stockholm kände och som
syntes överallt, i salonger, på teatrar, på torget var den
lilla portugisen Soto Mayor. Han bodde på nedre
botten i Franckeska huset vid Kungsträdgårdens kortända
— där Rosenthal nu har sin porslinsbutik —, och där
hans karakteristiska huvud ofta syntes i fönstren. Om
vintern hade han vackert, yvigt kritvitt hår. Om
sommaren var han flintskallig. Han hade varit synnerligen
livlig i sin ungdom, duellant och besvärlig i
folkrepresentationen. För att bli av med honom hade dom Pedro V
år 1856 skickat honom att lugna sig i Sverige, och här
stannade han i 38 år till sin död. Vid hitkomsten var
han redan änkling; »s’était oune belle creatour mais je
l’ai tourmenté à mourt». Hans lön utföll ytterst
oregelbundet, men hans liv var billigt. Om vintrarna var han
mest bortbjuden, om somrarna var han »Reklamesser»
på Hasselbacken, som till på köpet förevigade hans namn
i sällskap med gös. Ytterst välklädd påstods han
tjäna som mannekäng åt en Parisfirma. Någon hyra
torde han ej hava behövt betala, och hans långe betjänt
hade fått löfte att bli ihågkommen i testamentet, om han
troget stannade. Annars blev det ingenting. Han hade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:54:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sjuttiotal/0231.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free