- Project Runeberg -  Svenskt sjuttiotal : hågkomster från ungdomen (1871-1881) /
208

(1937) [MARC] [MARC] Author: Adam Lewenhaupt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1881

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

208

Vi voro sex den gången, som släpptes fram till
mogenhetsexamen: Gustaf von Feilitzen, Edvard Francke,
Johan Häggström, Hjalmar Södersten, Gustaf Åkerhielm
och jag. Alla klarade vi oss. I svenska skrivningen valde
jag naturligtvis det historiska ämnet, »Köpenhamns
belägring under Carl X Gustaf», skrev långt och brett,
men gjorde några historiska misstag, förklarliga i ett
så specifikt ämne, som emellertid vållade, att de
laudatur i svenska och historia jag drömt om gingo åt
pipan. I latinska skrivningen, den enda för vilken jag
var orolig, hade jag tur. Där fanns en liten kitslig fälla,
som jag tack vare min okunnighet ej märkte, under det
de som ansågos styva fastnade i den, men som de i
övrigt hade klarat sig betydde det ej så mycket. Hade
jag där fått en bock till mina övriga hade jag kanske
spruckit. För provskrivningarna i geometri och
aritmetik samt i de två levande språken hade jag inga
farhågor. Mitt laudatur i franska ansåg jag på förhand
givet. Den muntliga examen gick också bra och
sammanfattningen av studentbetyget blev ett cum laude.

När jag nu ser de människoskaror, som på
examensdagen stå och vänta utanför skolbyggnaderna med
blommor och mottaga de nybakade med hurrarop,
omfamningar och hissningar, så tycker jag det var trevligare förr.
Det går väl an, när alla bliva godkända, men i motsatt
fall? Den gången stod ingen enda oroligt väntande på
gatan. När resultatet kungjorts sprungo vi — för det
gjorde vi! — i skock till närmaste hattbutik och köpte våra
vita mössor, utom Södersten, som helt lugnt tog fram
sin ur ytterrocksfickan. Sedan bar det för mig av till
telegrafen för att lyckliggöra föräldrarna. Tisse hade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:54:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sjuttiotal/0258.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free