Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Människor haf?
va från urminnes
tid odlat den härs
liga slätten, och
där har blifvit stor
bygd. Hvarhelst en
å med sin hvits
skummiga fors kas?
tar sig utför strands
sluttningen, där
uppkommo bruk
och kvarnar. På de
ljusa, öppna plats
serna, där slätten
kommer fram till
sjön, blefvo kyrkor
och prästgårdar byggda, men i dalkanterna halfvägs uppåt sluttningen,
på stenbunden mark, där säden ej trifves, ligga böndernas gårdar och
officersboställena och en och annan herrgård.
Dock må man märka, att på tjugutalet (tidpunkten för handlingen
i »Gösta Berlings saga») var ej trakten på långt när så uppodlad som
nu. Skog och sjö och mosse var då mycket, som nu odlas. Folket
var ej heller så talrikt och vann sitt uppehälle dels genom körslor
och dagsverken vid de många bruken, dels genom att arbeta på
främmande orter; åkerbruket kunde ej föda dem. På den tiden klädde
sig slättens invånare i hemväfda kläder, åto hafrebröd och nöjde sig
med en dagspenning af tolf skilling. Nöden var stor bland många ar
dem, men den blef ofta lindrad af ett lätt och gladt sinnelag och af en
medfödd händighet
och duglighet.
Men alla dessa
tre, den långa sjön,
den rika slätten och
de blå bergen, bil?
dade ett det vack?
raste landskap och
göra så än; likaså
är folket än i dag
kraftigt, modigt och
väl begåfvadt. Nu
har det ock gjort
stora framsteg bå?
de i välmåga och
bildning.––––– Kota,koja.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
