Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att man älskat honom omätligt och att man gärna
velat viga sitt liv åt den blygsamma uppgiften att
hålla vita gardiner i fönstren på Sverges sotigaste
station.
— Finnsta, tio minuter! sade konduktören, och
Cecilia fortsatte genast: Tänk, om det blivit
»Finnsta, tio år». Hon lät sin trötta blick glida
över det röda, nedrökta stationshuset och undrade
hur det skulle varit att leva sina dagar där uppe i
frontespisvåningen och ligga och höra tågen rusa
förbi om nätterna. I detsamma kom det för henne,
att hon nu installerat sig vid alla första klassens
stationer, ända från Eslöv, och hon undrade vad
de lärde skulle benämna en dylik sjukdom?
Här var emellertid något på färde. Hon böjde
sig ut genom fönstret, djupt tacksam mot damen
med de många blommorna och vännerna, som
valt att fara från Finnsta just i dag med detta
förtvivlade tåg. Hon stod ännu på perrongen med
ryggen mot vagnen, medan hennes vänner slogo en
halvcirkel omkring henne, och Cecilia, som inte
såg annat än en lång resrock och en hattslöja,
försökte att av hennes vänner sluta sig till hennes
ansikte, utan att komma till något antagligt
resultat. De tycktes utgöra platsens kvinnliga societet:
länsmansfrun, frun i pappershandeln, postfröken,
och där kom stationsinspektorens fru farande med
en pelargoniekvist, som nyss lyst där uppe i
fönstret. Allas uppsyn uttryckte den viktighet, som
brukar vara typisk för en nyvald styrelse, men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
