Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Samvetskval, föreslog Cecilia.
— Samvetskval för att jag någon gång offrar
familjetrevnaden för Saken? Nej, att ni kan tänka
er? Varken samvetskval eller oro, för det är bara
i reaktionära romaner, som barnungarna lägger sig
att dö, så fort modern vågar gå på ett möte. Å
nej, men en vild lust att komma åt alla er andra,
som håller er undan, och skaka upp er för att dela
bördan med oss, ni pliktlösa, som rår om er tid,
men använder den till att sova och sörja! Hennes
bruna ögon glittrade, och hon såg rakt på Cecilia
med tydlig adress till hennes fall. Reskamraten dök
med ett roat småleende ner i boken igen för att
icke riskera att bli infångad och släpad till ett
rösträttsmöte. »Jaså, var de sådana, de där
rösträttskvinnorna? — Vilken av de kvinnliga läkarna
kunde det vara, hon var ju gift också?»
Cecilia satt stum med hårt hoptryckta läppar.
— Ni ensamma, fortfor Ester Henning, ni, som
inte har någon, som hänger er i kjolarna och ber
er komma snart igen, vad hindrar er att ge all er
disponibla tid åt arbetet? Ni har ju ingen
erfarenhet av den strid mellan intressen och
intressen, som vi, som är medelpunkten i en liten
krets, där alla beror av oss. Ni har inga ursäkter
för att hålla er undan, men genom er slöhet
tvingar ni oss som spänt oss för lasset att dra
över förmågan. Jag är säker på, att det är någon
mening i att somliga kvinnor står ensamma, utan
hem och barn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
