Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Cecilia drog för första gången på munnen —
och Pennskaftet iakttog det med stolthet — åt
tanken att hon skulle förneka något som helst av
rädsla för redaktör Jessen. Och för att inte ge
sig sken av att fly ändrade hon plan och slog sig
ner med en kopp kaffe.
Kamrern sökte för andra gången att leda in
samtalet på mera neutral mark: — Nå, kära
Pennskaft, sade han, har ni haft mycket att göra i
dag? Vad har ni intervjuat för ett stackars offer?
— Kära kamrer, sade Pennskaftet i samma ton,
det kan vara sorgligt ändå, utan att jag behöver
tala om det. Ni kan ju läsa det på rakstugan i
morgon.
— Får vi också en skildring av slagsmålet på
Tegnérgatan? frågade skåningen spydigt.
— Det antar jag, att ni alla redan fått, svarade
Pennskaftet, som mycket väl sett skåningen, fast
han icke märkt det. Men, o, ni skulle få en, en,
som ni inte drömt om, ifall jag kunde skriva, som
jag en dag skall kunna. En liten, mycket knuten
hand lades på bordet.
— Berätta oss i alla fall, Pennskaft, sade
kamrern, och som kamrern var den ende, som höll
henne om ryggen på pensionatet, lydde hon.
— När jag kom med spårvagnen, såg jag en
flicka, som kom alldeles blodig flygande ur en
port på Badstugatan och sprang neråt
Tegnérgatan. Jag hoppade ur förstås — vid »förstås»
fnissade halva sällskapet — och fick se hennes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
