Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
manfolk komma efter med halsen av en ölbutelj
i handen. Han stod och tittade litet, så fick han se
hennes blodiga spår och rusade svärjande efter
henne, men när jag kom igen med en polis, var
han försvunnen. Man skulle trott, att flickan skulle
varit alldeles från vettet, sönderskuren som hon
var, men hon hade i alla fall sinnesnärvaro nog att
ge polisen fel signalement, och hon fräste och
spottade och förbannade mig, då jag sade polisen
som det var. En kväll, när hon kryat till sig, och
jag kommer sent hem från tidningen, slår hon
ihjäl mig, men inte visste jag, att hon älskade
honom så.
— Det kan inte vara möjligt, sade textilflickan,
som hela tiden fått tecken av sin mamma att
avlägsna sig, men icke velat lyda.
— Möjligt, sade Cecilia lugnt och avgörande,
jo, och det var väl därför han slog henne.
Pennskaftet betraktade henne förvånad. Den
nykomna var så mycket äldre än hon själv, och såg
ut att vara klok och erfaren, men hon hade
tydligen inte en aning om den realitet, som låg bakom
ett sådant uppträde som det hon nyss skildrat.
— Kanske »såna» också skall ha rösträtt, sade
redaktören och vände sig med ett mördande leende
till Pennskaftet.
— Jag vet inga, som behövde den bättre, sade
hon och såg på honom utan att väja. Men
redaktören kan vara alldeles lugn. De har nog inga klara
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
