Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
anser sig inte mogna, vad skulle man då ge dem
det för?
— Det var en ryslig svartmålning, sade Cecilia,
att så mycken ondska kan finnas hos en människa.
— Å, det gör ingenting om jag talar litet illa
om henne, det är ändå så många, som prisar
henne, hon har blivit alldeles full av högfärd, den
gamla schakalen. Tacka vet jag då att göra en
ärlig eldsvåda för nio öre raden, sade Pennskaftet
självbelåtet.
— Ni skriver väl inte i samma tidningar? frågade
Cecilia för att höra om där möjligen kunde ligga
någon yrkesavund bakom det hårda omdömet.
— Jag skulle tro nej, svarade Pennskaftet och
skrattade. Man har väl någon religion. Jag
arbetar naturligtvis endast i den pressen, som har
rösträtten på sitt politiska program. De ville nog
inte ha mig någon annanstans heller, fortfor hon
efter ett ögonblicks begrundan.
— Ja, detta var ju ledsamt, sade Cecilia. Men
om ni nödvändigt skall bo tillsammans med någon,
kunde det inte vara en vanlig, jag menar en riktig
journalist?
— Det vore nog bra, medgav Pennskaftet, och
här finns ju en också på pensionatet. Men det är
det förfärliga och otroliga med honom, att han inte
vill dela rum med mig. Han ser i mig
representanten för den dubbla arvfienden: Kvinnan och
Frisinnade morgontidningen. Dessutom har vi inte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
