Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
samma vanor, han kommer alltid hem både senare
och fullare än jag.
— Kom in till mig, när hon författar för mycket,
till dess att ni lyckas få en annan kamrat, avbröt
Cecilia, som inte riktigt tyckte om jargongen. I
nästa ögonblick ångrade hon sitt anbud. Ty hur
skulle det gå, om den lilla flickan komme och toge
henne på orden, en gång, när ensamheten var det
enda, varmed hon kunde dölja sin sorg?
— Ja, tack, det var bra, sade emellertid
Pennskaftet som om hon hela tiden väntat sig denna
inbjudan. Vad här är milt och mjukt och trevligt,
hur har ni burit er åt för att på en vecka få
rummet så likt er själv? Men ni behöver inte
svara, fortfor hon, då Cecilia med ett leende
tackade för komplimangen, jag ser av mig själv,
att det beror på, att ni är en så utpräglad
människa i alla avseenden. Till och med era handskar,
som låg ute på vedlåren i morse, sex och en kvart,
fridfullt lagda över varandra, hade det där milda,
nött indifferenta — — — var det inte era
handskar?
— Nej, men ni kan ju låtsas som om det var,
och göra ett kåseri av dem ändå, sade Cecilia och
log, men apropå, tala om för mig vad ni heter. Jag
har aldrig hört annat än ert — — — nom de
plume.
— Ack ja, sade Pennskaftet, man får vara glad
om de inte har värre öknamn på en, på pensionat
kan man vänta sig allt. Jag heter annars Barbro,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
