Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ett rysligt hemslöjdsnamn, och så Magnus. Kanske
ni rentav har lust att kalla mig vid mitt namn?
Det är där ingen människa i hela Stockholm, som
gör.
Cecilia tackade litet förvånad. Flickan
behandlade henne efter dessa få dagar som en gammal
vän, men under alla dessa ensamma år hade hon
inte skaffat sig en enda. Sorgen var en alltför
svartsjuk kamrat.
— Jag tycker inte ni passar här hos tant
Bengtsson, konverserade Pennskaftet glatt vidare borta
bland kuddarna. Här måste man vara grov i mun
— som ni väl redan märkt att jag är? — och förstå
att göra sig fruktad såväl av medboskapen som av
tanten och uppassningen. Men det är ni alldeles
för fin till, inte kan ni ryta upp ordentligt, när
de ger er knäckta ägg till frukosten, och det
kommer hon att göra, så fort hon lagt bort titlarna
med er. Herregud, ni skulle ha ett eget hem, det
ropar ju ur er på långt håll.
Hon märkte Cecilias plötsliga stelhet och
fortfor: — Inte sant, det är härligt, att vi i alla fall
kommit så långt, att vi är oberoende av manfolket
i det stycket, om vi väljer att vara det förstås. Man
har sitt arbete, två rum och kök och en slav, som
sköter dem och en själv.
— Har man? sade Cecilia. Jag känner ingen
som har det så, det måtte i alla fall inte brukas.
Ni har det ju inte själv, Barbro.
— Nej, jag, sade Pennskaftet bekymmerslöst, är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
