Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Centralbangårdens perrong och inväntade hertigparet
mitt bland en klunga tidningsmän av alla färger.
Den gode journalistens nitälskan var över henne,
hon lade alltid frikostigt sin själ i de obetydligaste
uppdrag, och vid detta tillfälle gällde det ju också
att reta modekrönikösen.
I dörren till den kungliga väntsalen stod den
unga, vinthundssmala prinsessan Charlotte, nyligen
gift med en ärkehertig och nu på besök hos
hertigparet av Halland, för att, sade man beskäftigt, i
någon mån komma till rätta med sin oändliga
spleen. Antagligen var icke Stockholm hennes fria
val, men till England, hennes hemland, lät man
henne icke fara, ty nu hade hon bytt fädernesland
och religion och skulle glömma England.
Pennskaftet betraktade henne tankfullt, hon hade
i sin ämbetsutövning träffat kvinnor i ateljéer, i
slott, i skolor, i sjukhus, i hem och i
Fredrika-Bremerförbundets styrelse och tyckte, att hon fått se
ganska upplysande glimtar av deras skiftande
själsliv, men denna unga varelse, mera lik ett smycke,
fast så sorgset, än en människa, kunde ju
knappast ha en tanke gemensam med någon av dem.
Men vad tänkte hon då, vart flögo hennes första
tankar om morgnarna? Till en park och en häst,
en lord, en tebricka i hemlandet? Men endast litet
likgiltigt och trött, blott emedan hon icke ägde
arbete och äregirighet, och emedan arbetets lön
och äregirighetens fullbordan redan voro hennes.
Pennskaftets hjärta intogs av en egendomlig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
