Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
han förvärvat på Stockholms pensionat och den
förutfattade mening han hade om Pennskaftet som
en omoralisk flicka, började han ge henne glada
och djärva blickar. Hon märkte dem dock inte
genast, ty hon var varghungrig, och då började
han att lirka för att få fram det egendomliga och
betydelsefulla, att icke säga smått äventyrliga i
att de båda efter så kort bekantskap… och
ensamma… se så menande hovmästaren tittar på
oss…!
Pennskaftet började skratta på nytt.
— Ni är allt bra lustig, sade hon. Tänk, att ni
tror, att den där hovmästaren, som sett mig här
med hela min tidnings redaktion, en och en eller
i flockar, och med åtskilliga andra dessutom, skulle
bli förvånad över någonting! Ni är säkert den
ende här i lokalen, som ser så där fräscht på
situationen.
— Kanske ni brukar vara här med redaktör
Jessen också? frågade han för att vara obehaglig
tillbaka. Jag tycker det ser ut, som om ni två haft
så särskilt mycket att anförtro varandra de här
sista dagarna.
— O, har det märkts? frågade Pennskaftet och
skrattade, när hon tänkte på vilken effekt hennes
avsiktliga upplysning, att Cecilia hade fyratusen om
året, gjort på den kvinnosakshatande redaktören.
Det var argument, som han förstod. Nej, där kom
arkitekten ingen väg.
— Säg, ni, som är så fördärvad, vill ni inte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
