Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
om nätterna, en vildmark av sten, där jakten går
genom passen, och pardon varken ges eller tas?
— Man kan ju hålla sig inne.
— Nej, inte jag. Hur ofta tror ni inte, att jag
måst gå hem från tidningen i promenaddräkt
klockan ett på natten och blivit tagen för ett av
de lovliga villebråden? Men så är jag ju heller
ingen fin kvinna längre, tillade hon litet beskt.
— Joo då, sade han hastigt, men avbröt sig och
blev mycket röd.
De skrattade bägge, och Pennskaftet höjde med
överdriven tacksamhet sitt glas.
— Nej, försök inte, sade hon, först måste ni
ändra om hela er föreställningsvärld, innan ni kan
säga så med gott samvete. Ni kan väl tänka er,
jag har förlorat all min naivitet i mitt yrke, men
jag har lärt mig rösträtt och mycket annat…
— Vad då?
— Att reda mig i frestelser och olyckor, bättre
än vad till exempel era systrar skulle göra.
— Om ni fölle för en frestelse, skulle ni reda
er i olyckan, menar ni? sade han förtjust, ty här
var första möjligheten att få tala personlig erotik.
— Jag kommer aldrig att falla, förklarade
Pennskaftet med mycken bestämdhet. Jag stoppar, innan
det kommer så långt. Ja, ni behöver nu inte sitta
och tänka: »det var då det fräckaste», eller: »hon
som…» för hellre dör jag. För resten kan det
inte bli aktuellt än på många år. Ännu så länge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
