Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förlovad, och han sa, att han brydde sig inte om
det gamla, sa han, han hade inte varit bättre själv.
— Var det den här, som — — —? sade
Pennskaftet.
— Hå, sade flickan, han var varken den förste
eller siste, men se den här gossen, som jag blev
bekant med, var en vacker karl, jag hade aldrig
sett nån så grann, men så ville han, att jag
skulle förtjäna på det gamla viset, och då gjorde
jag det. Sen var’et som jag aldrig varit räddad,
förstås, det dröjde inte länge, innan jag kom i
polisen igen, men det skulle ju så vara.
— Skulle så vara, sade Pennskaftet och
stampade, så det sade plask om foten — kan man
ingenting göra? Kan man inte lära flickorna, att
de skall vara på sin vakt, säga dem, hur det går,
kan man inte skriva — — — Förvirrade tankar på
ett flygblad att delas ut på gatorna och i skolorna
döko upp i hennes hjärna.
— Det tjänar ingenting till, sade flickan. För
när den kommer, som en tror på, så är det, som
man aldrig hade hört ett ord.
Pennskaftet tyckte, att alla hennes teorier sjönko
ihop som en bubbla på vattnet inför denna glimt
av en oföränderlig sanning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
