Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Tack, sade hon enkelt, vi får kaffe hos
Cecilia. Tycker ni inte, att det var roligt att få
veta vart ni är på väg? För min del är jag
alldeles förtjust. Ingen kan tro, att det är riktigt
sant, men nu har hon i alla fall egen våning på
Blasieholmen, och det är mitt verk alltsammans.
Det visade sig, att hon hade fyratusen om året,
men det har bara inte fallit henne in att bereda
sig en lugn och karlfri hamn, förrän jag lärde henne.
Tänk om det varit jag, o min Gud, att få sitt eget,
sitt eget, jag som varje dag faller ner och
tillbeder ensamheten i mitt hjärta.
Hennes ord och än mer hennes ton av intensiv
längtan fyllde honom med obehag.
— Anser ni då att ensamheten är idealet?
— Det kan ni väl tänka er att man gör, när man
bor på pensionat och delar rum, svarade hon
glatt. Inte kunde han förstå just nu, då han
började bli kär i henne, att hon, mätt av
människor och jagad av motsägande intryck, av ren
självbevarelseinstinkt längtade efter att i stillheten
bearbeta allt detta material och i stillheten lära
mildhet mot människorna. Hon såg utöver kråkans
kant på honom. Han var fortfarande allvarsam.
Det klädde honom, och ändå gjorde det henne
ont.
— Man kan nog få tillräckligt av ensamhet om
man delar den med en, sade hon, jag skulle
gärna bo med Cecilia.
— Ja, henne tycker ni om, sade han.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
