Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Medan detta samtal fördes, stod Cecilia halvt
bortkommen bland möbler, lårar och säckar och
frågade sig själv, vad som var meningen med allt
detta, som hänt i ett liv, vilket hon vant sig vid
att betrakta som färdigt. Var det ingången till
något nytt eller bara en skenbar förnyelse?
Ingenting hade hänt inom henne själv, sade hon
sig med ängslig iver, ty ett livstecken inom henne
själv skulle ha skrämt henne som det skrämmer
hos en man hållit för död. Det var bara
utomstående, som begagnat sig av hennes genom
mycket lidande förslöade viljekraft för att ta henne
vid handen och leda henne efter behag. Man ville
skaffa henne ett hem och en uppgift, och fastän
ingenting var henne mera främmande än dessa
bägge saker, hade hon följt utan knot, och
varför skulle de snälla människorna inte få den
glädjen att tro, att de lyckats?
Dock måste hon medge, så besynnerligt det än
var, att hon hade vaknat i morse för första gången
i det egna hemmet utan att som alltid identifiera
sig själv med den vanliga vämjelsen. Hon hade
glömt det för tanken på mattor och gardiner och
konstaterat detta först efter en stund med
outsäglig förvåning — — —
Men hennes smärta, som började bli orolig över
att något var på färde, steg fram och gjorde sig
påmint. Här är jag, sade den, du skall inte tro, att
jag inte kommer att trivas fullt så bra i din nya
våning eller med dina nya vänner. Har du redan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
