Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Vem har satt sådana dumheter i Kristin?
frågade Cecilia häpen.
— Jo, det har allt gamla hennes nåd och hon
var en redig människa, gammaldags, som visste
vad som var rätt, men nuförtiden är ju folk, som
de var galna.
I detsamma ringde det, och Kristin gick ehuru
motvilligt för att öppna. — Främmande, när en
har det så här stökigt, sade hon.
Cecilia, som väntade Pennskaftet, gick efter ut i
tamburen och fick se denna unga dam stå i
dörren med en viss tvekan i sitt ansikte.
— God dag, sade hon, endast obehöriga äger
tillträde, eller hur?
— Kom in och stäng dörren, sade Cecilia.
— Nej, svarade Pennskaftet med en skygg blick
bort mot Kristin, som stod och såg bistert
avvaktande ut, det kan jag inte, för jag har råkat
att få med mig arkitekten Block, som du kanske
minns från pensionatet, som den enda herrn
möjlig att ha i rum. Bruksanvisning följer. Han är
så god som ett stadsbud.
— Bed honom komma in för all del, sade
Cecilia, och gör inte så många omsvep. Nu ska
vi ha kaffe.
— Jaså, det var den nya regeringschefen, sade
Pennskaftet, sedan Kristin försvunnit. Det ser ut
son om hon skulle komma att styra statsskeppet
med fast hand.
Flickan märkte nu, att Cecilia icke tagit hennes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
