Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
han som det sitter en cypresskvist inunder,
svarade hon från köket.
— Å, är han död då?
— Död, nej då, han är i Stockholm, har varit i
många år.
— Men tänk vad han blir glad nu då att få
Kristin hit upp.
— Å ja, det har han då inte mycket för, och det
vet han, för vi har pratat i många år nu. Han är
annars vakt vid Nordiska museet eller vad det
heter, men han vet mycket väl, att jag inte gifter
mig me han, förrän han sätter upp eget museum.
Till dess blir jag hos min fröken.
— Lyckliga Cecilia, sade Pennskaftet och märkte
först nu, att Cecilia hade gått. Hon hade dukat ett
provisoriskt tebord vid soffan och serverade te,
med löfte att snart bjuda dem hem på en middag,
som skulle återupprätta Kristins kränkta värdighet.
Pennskaftet och arkitekten utbytte en glad blick.
De förstodo, att de skulle få komma hit
tillsammans, att han var accepterad såsom umgänge, och
att de alltså hade en vrå av ett hem i världen, där
de skulle kunna träffas.
— Lyckliga Cecilia, sade Pennskaftet ånyo, får
vi då komma en dag i slutet på månaden, för då
är maten alltid sämst på pensionatet.
— Vill ni tro, sade Cecilia, att på mindre än
tre dagar har Kristin gjort sitt skånska idiom
fruktat och vördat på Hötorget? Hon berättade i
dag, att fruarna i ståndet i morse med bävan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
